måndag 18 augusti 2008

Mina Små grå Celler

fungerar också idag vilken är en underbar känsla. Att jag har mitt förstånd kvar. Så här långt under denna dag har allt varit sig likt. Men ropa inte hej innan du kommit över bäcken. Det kan sluta illa.

Var ute på en promenad med Buster, min labrador. Vi skulle ta ett mindre skutt över bäcken. Buster klarade av det galant men jag upptäckte att det var väldigt mycket vatten omkring mig. Marken runt bäcken rasade och rasade. Det tog rätt många minuter att komma upp på torr och fast mark. Men då kom tankarna farande.

Tänk om... ja det kan man fundera över. Ännu mer blålera.Vad hade då hänt med den ganle mannen? Hade han ... jag klarat av det hela. Lite djupare i bäcken. Visst hade mycket kunna hända men det klarade sig. Jag fick förstås gå hem blöt och lerig. Men vad gjorde det. Jag hade bara några blöta och leriga kläder och stövlar på mig. Ett och annat blåmärke men sådana försvinner.

Nog hade jag anledning att fundera. På vilket sätt klarade jag mig eller vad det någon eller något som hjälpte till? Dumma tankar tänker du men den gamle gick hem och tackade sin Skapare för all hjälp. Även den gamles skyddsänglar fick mottaga en hyllning.

Nils Berghänel