Är du svensk...

En sådan fråga. Klart att jag är. Jag har ett svenskt pass och ett svenskt medborgarskap. Medborgarskapet har jag papper på. Med underskrift av dåvarande kung Gustaf V samt riksmarskalken. Har du ett sådant papper?



Men... nu kommer frågan. Är jag svensk på grund av detta papper med en namnteckning och ett flott sigill. Inte vet jag men jag känner absolut ingenting när jag har det i handen och ser på Gustaf V namnteckning. Inte ens när jag kommer ihåg att jag som liten parvel fick en femöring av nu nämnde kung.



Kan jag uppleva tryggheten i att vara svensk. Ärligt talet blir svaret ett nej. Nu tänker du att jag är otacksam o.s.v. Här kommer du - ansöker om svenskt medborgarskap men känner ingenting. Du har kanske rätt men har du upplevt en annan kultur och ett annat medborgarskap?



Det är inte så lätt att tillhöra en eller fler kulturer. Min Små Grå Celler kan inte koppla ihop medborgarskap i ett land efter att varit medborgare i ett annat med flera kulturer och språk. Hur gör man när släktingar finns i tre olika nationer förutom den svenska? Språken kan vara en tillgång. Men nationaliteten. Vad gör man med den?



För mig har det blivit ett virrvarr. Jag vet inte vem jag är eller vilken kultur jag tillhör. Tankarna far hit och dit i en ökande hastighet och därmed en alltmer påträngande fråga. Vem är jag? Ingen kan förklara och ingen förstår. Med andra ord är jag inte någon alls.



Nils Berghänel