Buster

Detta är Buster. En labrador av ädel härkomst. Egentligen döpt till Minnows Foxtrot men vem kan springa runt och ropa på honom med det namnet. Buster är betydligt lättare att säga.

Har haft honom sedan han var några månader gammal. Idag är han 11 år samt några månader. Alltså liksom husse en äldre gentleman som ser på omvärlden med ett upphöjt lugn.

Varför bry sig så mycket. Allt detta jäkt ute i världen. Inte blir man väl lyckligare av att följa med i den stress som finns runt omkring oss. Vi tar det med ro och avvaktar när vår tid kommer. Exempelvis att ta sig en siesta och iaktta vad det är för några
som kommer gående på vägar och småstigar. Kanske blir det ett litet besök av småtjejerna idag.

Men man kan aldrig veta om det kommer en katt. Då sätter Buster fart. Så lätt glömmer jag inte vad ni gjorde med mig i mina barndomsår. Ville bara hälsa och så hoppade du på mig. Rätt upp i ansiktet också.

Husse har börjat förstå mig nu. Men har blivit lite äldre också. Det sägs
att med åldern kommer förståndet. Det kanske är för mycket sagt men
mellan oss har en slags samhörighet uppstått genom åren. Dessutom orkar ingen av oss hålla på och fjanta oss alltför mycket. Men visst är det kul att hitta på en del ibland.

Buster gillar inte när det kommer bilar med släpkärror. De är verkligen ett otyg. För oväsen när släpet hoppar till. Dessutom opålitliga. När Buster var ca 8 månader blev han överfallen av ett släp bakom en bil. Men sedan dess är det Buster som överfaller dem.

Att bada är verkligen roligt. Men helst i saltvatten. Vill inte gå upp så
särskilt snabbt. Man måste passa när man har tillfälle.

Buster och hans husse

Nils Berghänel

Att tänka är bra - Att tänka för mycket är sämre

Visst är det bra att tänka. Var skulle annars alla bra idéer komma ifrån. Hur skulle datorn kunnat uppfinnas - alla läkemedel - all kunskap om inte de små grå cellerna varit aktiva. Vi lever idag i teknikens tidsålder sägs det. Det tar vi för givet.

Men är det verkligen så. Vilken tidsålder lever vi verkligen i. Den moderna människans säger du. Men om det stämmer vilken era levde då dina förfäder då i? Men det är självklart att de levde i den tidsålder de levde i.

Det accepterar jag inte. Den tidsålder de levde i var den moderna människans i deras tid. Vi kan inte leva i en förgången tid. Vi måste befinna oss i den tidsålder vi har runt omkring oss. I den rådande tidsåldern. Alltså den moderna.

Men att leva i den tidsåldern innebär att vi måste se framåt. Vi kan inte stå still och se på. Blicken och tanken måste vara riktat framöver mot nya mål. Nya uppfinningar och tankar skapar nya tidsepoker. Fram till den timma då allt tar slut.

Nils Berghänel