Det är så här det ser ut i min hjärna. Men ändå inte. Har man varit utsatt för en stroke tre gånger ser det lite annorlunda ut. Men det kan jag inte visa. Att se in i sin hjärna kan man inte. Inte ens med hjälp av de små grå hjärncellerna.
Däremot kan man känna eller se vad en stroke gjort. Du har inte full känsel eller också kan du vara förlamad helt eller delvis. Du kan förlora talförmågan eller sluddra när du skall säga något. Du kan få epilepsi eller andra biverkningar. Visst låter det väl obehagligt?
En helt vanlig dag på mitt kontor. Tappade min penna och skulle ta upp den. Såg att jag greppade om den för fortsätta arbetet. Men den låg på golvet igen. Sedan blev det en aning värre.Tog en ny penna men kände mig en aning konstig på ett sätt som inte går att förklara. Började tappa känsel i den högra sidan. Kunde inte skriva riktigt. Efter en stund såg det ut som om ett litet barn hade klottrat. Ville hem men inväntade arbetstidens slut. Har man uppgifter att sköta så gör man det enligt den uppfostran jag fått.
Efter några dagar utan förbättring åkte jag till sjukhus. Remiss och inläggning. Undersökningar - sjukgymnastik - fler undersökningar och slutligen hemfärd. Sjukgymnastik hemma. Inte skulle jag sitta i rullstol vid så unga år. Slapp det men hade svårt att hålla mig borta från arbetet. Halvtid och fler undersökningar. Fortsatte som vanligt med arbete.
Bättre än så är fungerar inte hjärncellerna. Åtminstone inte mina. När det var för sent insåg jag allvaret och började tänka lite mer på min kropp. Vad den tål och inte tål. Men denna händelse fick mig att inse vikten av att leva lugnare och inse att jag en gång fått kroppen av Gud. Den var inte min utan Hans. Jag hade den till låns.
Nils Berghänel
Inlägg
