Jag och min käpp

Då är jag på träningstur igen - jag och min käpp. Buster är med förstås (det är min labrador). Som vanligt ute och promenerar oavsett väderleken. Det är en av fördelarna/nackdelarna med att ha en hund. Varmt - kallt eller lagom temperaturmässigt har ingen betydelse. Regn blåst eller snö? Ut skall vi.

Men min käpp? Den är vitlackerad för att synas bra. Dessutom har den några reflexer. Med andra ord sagt. Jag är synskadad. Har nyligen varit tvungen att skaffa hjälp via den vitmålade käppen eller det vita känselspröet som jag börjat kalla den.

Känselspröet har blivit en livlina och ett hjälpmedel för att vistas ute bland "vanliga" människor. Helt otroligt vilken hänsyn de flesta av mina medmänniskor besitter. Det märkte jag aldrig förr. De flyttar på sig. Bilister är ute på mötande körbana. Bussar likaså. Tack allesammans.

Jag skall i gengäld gå försiktigt och inte störtrusa ut i trafiken. Ni visar hänsyn och jag återgäldar den. Vi samsas och kommer överens. Skulle vi kunna översätta detta till att gälla även ej synskadade mönniskor? Tack för det.

Nils Berghänel